Hej alla bloggläsare!

Detta är en blogg där jag kommer skriva mycket om mitt liv.

Jag tänkte börja med att skriva lite kort om orsaken som fått mig att starta denna blogg och hoppas att på detta sätt kunna hitta fler vägval i mitt liv genom att dela med mig av mina erfarenheter.

Historien om mig börjar när jag var 13 år...

Jag umgicks med folk som var en hel del äldre än mig. Hade varit rätt ensam och hade få vänner. Då blir man glad när man blir medbjuden på fest. En stor dunk 20 liter mäsk kom fram, vi drack och jag tyckte det smakade bra tror jag, för jag drack och drack tills jag somnade.. Minns att jag mådde apa dagen efter, och då drack jag ett glas till och mådde genast bättre.

Efter den dagen drack jag  så fort jag hade tillfälle på helgerna. Min mamma var tillsammans med en man som drack lite för mycket och jag minns att jag klagade på detta faktum då han blev jobbig på fyllan. Som 16 åring snodde jag hemgjort vin av mamma så fort jag kunde och skyllde allt på mannen i huset..

För att göra en historia kort... Mitt drickande blev mer och mer utspritt och var det sommar drack jag så fort morsan var borta. Det hände även att jag satt ensam på mitt rum och drack i smyg.

När jag började på gymnasiet så blev det ännu mer drickande då jag umgicks med folk som drack varje helg. Hamnade på sjukhus för magpumpning, första gången endast 16 år gammal. Vid 18 års ålder hamnade jag för första gången i fyllecell och idag har jag tappat räkningen på hur många gånger jag suttit där. Alkoholen tog större o större plats i mitt liv och minnesluckor blev en vana, jag tyckte dock inte det var nåt konstigt med det.

Vid 20 års ålder fick min mamma nog och bad mig flytta. Hon sa efter ett tag till åt mig att om jag inte sökte hjälp hade jag ingen mamma längre. Jag tog mig till soc o bad om hjälp och var nykter på veckorna under öppenbehandling medan jag på helgerna drack tillsammans med andra som inte var där av egen fri vilja. Jag gick på AA, jag ljög för andra och mig själv att jag var nykter.

Efter nåt år flyttade jag till annan kommun för att gå på nykter folkhögskola och var helt nykter 3 månader. Sen började jag dricka på helger och snart på onsdagar. På sommaren flyttade jag till  en tjejkompis jag lärt känna o då söp jag nästan varje dag hela sommaren. När sommaren var slut flyttade jag till eget och var nykter nån månad sen började allt om igen.

Jag pluggade dock på folkhögskolan hela året ut och jag minns än idag vad en klasskompis som själv var beroende sa åt mig.

"Söker du inte hjälp måste jag anmäla dig. Jag vill inte du ska förstöra ditt liv."

Jag började efter skolan gå öppenbehandling och hade återigen 3 månader nykter, sen tog jag ett återfall och söp till och från. Jag blev utslängd från behandlingen och sökte upp soc igen som gav mig en ny tid på måndagen för ett besök, detta var tisdag. Jag höll mig nykter till fredagen sen tänkte jag "en sista fylla.. sen ska jag skärpa mig". Jag vaknade måndag morgon och skakade, minns jag sa till mig själv att 'aldrig mer.. Nu får det fan vara nog. Jag måste ha hjälp'.. 2 minuter senare drack jag efter att ha hittat alkohol under sängen.

Då fattade jag för första gången att jag var sjuk. Jag sökte upp en tjejkompis som hjälpte mig kontakta soc och följde mig dit. Jag mer eller mindre vädjade och bad.. "gör vad ni vill jag orkar inte mer. Lås in mig kasta nyckeln bara jag får hjälp". Efter nån timme ringde min vän upp mig och sa åt mig att packa. Soc hade ordnat avgiftning...

Jag sökte under den veckan en plats på behandlingshemmet avgiftningen låg på och trodde verkligen jag skulle få den hjälp jag bad om. Men på fredagen kom beskedet. Jag fick avslag. Dem erbjöd mig åter en öppenbehandling. Jag bröt ihop och var livrädd.

Men öppenbehandlingen fick duga jag ville vara nykter och fri. Jag började efter ett tag att jobba med nykterhetsrörelsens barnförbund JUNIS som gav mig styrka och jag trivdes med min nykterhet.. Jag var nykter i 3 år, men tyvär höll sagan inte riktigt till slutet för mig.

Jag började plugga 1 år i göteborg genom nykterhetsrörelsen och sa upp min lägenhet jag hade. Efter skolans slut var jag utan bostad och flyttade till min mormor där jag bodde i 6 månader. Jag träffade under denna tid en tjej på internet och blev mer eller mindre galet kär, jag sökte lyckan genom att söka lägenhet 70 mil ifrån släkt, vänner och rörelsen. Jag fick lägenhet och flyttade, efter ett år utan att ha engagerat mig i rörelsen och mestadels fokuserat på kärleken ville jag testa dricka en öl...

Nu har jag druckit till och från i 3 års tid och det är nu dags att göra nytt försöka att vara nykter och det är detta min blogg kommer handla om.

Jag vill dela med mig av min resa. Vill du vara med på den?

 

Lupus

29 maj 2010 18:45

Du vet att jag vill vara med på din resa. Puss på dig, du är bäst!

http://lupus.bloggplatsen.se

 

Annika

30 maj 2010 11:56

Vännen!! Vad kan jag göra för dej?? Klart jag vill vara med på din resa!!

 

Mia

30 maj 2010 23:13

Detta klarar du!

 

Lisa

31 maj 2010 19:56

Vi finns här på din resa.. Glöm inte det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen alla bloggläsare! Nu har det tagit några dagar sedan jag skrev sist..   Tänkte börja med att säga att jag mår riktigt bra. Humöret är på topp. Jag kommer jobba väldigt mycket den här månaden så jag vet inte hur mycket jag kommer kunna ...

Idag var det riktig sommarvärme och  dagen började som vanligt med att jag drog mig in  i det sista innan jag började min promenad ner till jobbet. Som vanligt har jag svårt att koncentrera mig på jobbet tankarna går ofta sin väg på andra saker. Nä...

Jag flyttade som sagt 70 mil ifrån släkt och vänner och första tiden på min nya ort umgicks jag inte med några andra än tjejen jag flyttade ner för. Första året var stabilt, kände inget sug att dricka. Gick på några AA-möten när jag var hemma hos mig...