Jag flyttade som sagt 70 mil ifrån släkt och vänner och första tiden på min nya ort umgicks jag inte med några andra än tjejen jag flyttade ner för. Första året var stabilt, kände inget sug att dricka. Gick på några AA-möten när jag var hemma hos mig själv, men gled mer och mer bort från nykterheten utan att tänka så mycket på det.

Sen kom en kväll då jag var ute och skulle träffa tjejen och skulle sitta och vänta nån timme på henne på pizzeria. Kände ett sug efter att dricka en öl och sa detta till henne att jag tänker testa dricka lite nu jag har varit nykter över 3 år - sagt och gjort. Jag drack 7-8 öl och inga problem med det. Men efter den dagen så drack jag lite då och då, oftast kontrollerat men med en och annan baksmälla också. Efter ungefär 1 års smådrickande började jag jobba och träffade folk som drack lite oftare och då ökade även mitt intag. Mötena slutade jag helt med och nu i dagsläget är förhållandet slut med tjejen och senaste halvåret har jag druckit mer och mer. Och har även missat jobb på grund av att jag varit berusad eller bakfull.

För några veckor sedan hade jag lovat mig själv att ta det lugnare, jag ville inte förlora jobbet då jag  hade fått varningar. Men torts mitt löfte var jag full på söndagen och kommer bakfull till jobbet. Dessutom hade jag varit in på kontoret på söndagen och lånat toaletten då jag har egen nyckel och hade vid det tillfället glömt en flaska vin inne på kontoret. På måndagen frågade min chef om jag  glömt nåt på kontoret och då insåg jag vad fan jag gjort. Under onsdagen ringde jag vårdcentralen och bad om Antabus…

Så nu går jag på Antabus och kämpar för att kunna säga nej när folk frågar om jag ska festa. Dock måste jag själv hitta viljan, för i helgen drack jag trots Antabus 4 öl vilket är mitt största misstag på länge. Jag kommer då inte  göra det igen, det kan jag lova. Idag är det måndag och jag mår bra.
Jag kommer fortsätta skriva i denna blogg och nu kommer jag skriva om känslorna för dagen. Nu har ni bakgrunden och nu börjar resan och kampen åter igen...

Lämna gärna kommentarer och sprid denna blogg till dem som kan tycka detta kan vara en resa som dem vill ta del av.

 

S

31 maj 2010 23:11

Hej Ankmannen!
Vi känner inte varandra men jag önskar dig all lycka. Jag är vuxen dotter till två alkoholister varav jag just förlorat min far. Mamma är på samma väg hon. Ingen av de har någonsin tagit sig ur alkoholens plågor mer än några månader i taget. Jag vet att mina föräldrar ångrar så fruktansvärt mycket och jag hoppas att du kan vinna din kamp och slipper hamna i samma sits.
Ta hand om dig!
Ps. Min gravida syster påstår att alkoholfri öl smakar helt okej ;)

 

Lupus

1 juni 2010 19:49

Det ska bli spännande att följa din resa, vännen.

http://lupus.bloggplatsen.se

 

Annika

2 juni 2010 10:25

Bra att Antabus funkar!! :) Jag menar att du kände att detta kommer jag inte att prova igen, jag håller alla två tummar och tårna oxå, du kommer fixa detta! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen alla bloggläsare! Nu har det tagit några dagar sedan jag skrev sist..   Tänkte börja med att säga att jag mår riktigt bra. Humöret är på topp. Jag kommer jobba väldigt mycket den här månaden så jag vet inte hur mycket jag kommer kunna ...

Idag var det riktig sommarvärme och  dagen började som vanligt med att jag drog mig in  i det sista innan jag började min promenad ner till jobbet. Som vanligt har jag svårt att koncentrera mig på jobbet tankarna går ofta sin väg på andra saker. Nä...

Hej alla bloggläsare! Detta är en blogg där jag kommer skriva mycket om mitt liv.   Jag tänkte börja med att skriva lite kort om orsaken som fått mig att starta denna blogg och hoppas att på detta sätt kunna hitta fler vägval i mitt liv genom a...