Hej igen alla bloggläsare!

Nu har det tagit några dagar sedan jag skrev sist..

Tänkte börja med att säga att jag mår riktigt bra. Humöret är på topp. Jag kommer jobba väldigt mycket den här månaden så jag vet inte hur mycket jag kommer kunna orka uppdatera denna blogg, men det är nåt jag själv valt att göra för att snabbare kunna komma på fötter ekonomiskt eftersom att dålig ekonomi gärna gör att jag tröstar mig med alkohol vilket gör ekonomin ännu sämre.

Helgen som varit har varit riktigt trevlig. Jag har väl kanske inte umgåtts med nyktra människor men känner att antabus ger mig en trygghet och då går det bra att umgås med folk som dricker. Jag har faktiskt köpt alkoholfri öl på bolaget och det var inte alls dumt, så att säga att jag saknar öl går ju inte längre då det faktiskt finns alternativ som inte gör att jag beter mig som ett svin som jag ofta gör på fyllan.

Men jag saknar faktiskt helt nyktra vänner också. Det där att kunna träffas. Spela minigolf, gå och fika eller annat utan att känna alkohol är ett måste.

Men då till det jag funderat mycket på sista tiden. Vart träffar man som 30 år gammal nya vänner som inte måste dricka? Nykterhetsrörelsen är ju ett alternativ. Men annars då? Man går ju inte direkt på krogen för att  träffa nya vänner när man inte dricker alkohol. Fritidsintressen jag annars har är väl titta på fotboll och hockey. Och där förekommer också en hel del alkohol även om nu många inte dricker hela tiden.

Nä det var allt bättre som liten. Man kunde gå ut till sandlådan och genast hade man nya vänner...

Nu ska jag fortsätta jobba och har jag tur få ordning på ekonomin så jag har en orsak mindre att supa på.

Kram på er alla läsare.

Idag var det riktig sommarvärme och  dagen började som vanligt med att jag drog mig in  i det sista innan jag började min promenad ner till jobbet.

Som vanligt har jag svårt att koncentrera mig på jobbet tankarna går ofta sin väg på andra saker. När klockan  var närmare 10 kom jqag på att jag inte tagit min dos antabus så det blev att bloanda iordning min frukostdrink och svälja o se glad ut.

Känslorna är blandade när det gäller det här me att äta antabus, Jag har alltid tidigare varit emot antabus då jag anser att man måste ha en stark vilja för att vara nykter men idag är jag lite av annan åsikt då jag både vill och inte vill vara nykter men VET att jag måste vara det för att överleva. Har idag fått reda på att en vän och fd arbetskamrat hittats död i sin lägenhet för några dagar sedan av just påföljd av sitt supande.

Jag skänker honom en tanke och hoppas att han slipper lida mer. Vila i Frid Håkan!

Jag har annars idag också varit i kontakt med min fd konsulent i gävleborg som stöttat mig väldigt mycket under den tid jag var nykter och jobbade med nykterhetsrörelsen, Han har idag pratat med en av dem som är ansvariga i  min region om att jag gärna skulle vilja komma i kontakt med nyktra människor igen då det sociala livet är min största brist idag. Har mailat henne mina kontaktuppgifter och hoppas få höra av henne så får vi se om det kanske blir roligare och socialare liv i framtiden igen.

En sak har jag dock lärt mig och det är att  det bara är jag själv som kan ta beslutet att leva nykter.

Avslutar dagens inlägg med att tacka för dem kommentarer jag fått och hoppas ni fortsätter följa denna blogg så länge jag har nåt vettigt att skriva.

Sov gott mina vänner..

Jag flyttade som sagt 70 mil ifrån släkt och vänner och första tiden på min nya ort umgicks jag inte med några andra än tjejen jag flyttade ner för. Första året var stabilt, kände inget sug att dricka. Gick på några AA-möten när jag var hemma hos mig själv, men gled mer och mer bort från nykterheten utan att tänka så mycket på det.

Sen kom en kväll då jag var ute och skulle träffa tjejen och skulle sitta och vänta nån timme på henne på pizzeria. Kände ett sug efter att dricka en öl och sa detta till henne att jag tänker testa dricka lite nu jag har varit nykter över 3 år - sagt och gjort. Jag drack 7-8 öl och inga problem med det. Men efter den dagen så drack jag lite då och då, oftast kontrollerat men med en och annan baksmälla också. Efter ungefär 1 års smådrickande började jag jobba och träffade folk som drack lite oftare och då ökade även mitt intag. Mötena slutade jag helt med och nu i dagsläget är förhållandet slut med tjejen och senaste halvåret har jag druckit mer och mer. Och har även missat jobb på grund av att jag varit berusad eller bakfull.

För några veckor sedan hade jag lovat mig själv att ta det lugnare, jag ville inte förlora jobbet då jag  hade fått varningar. Men torts mitt löfte var jag full på söndagen och kommer bakfull till jobbet. Dessutom hade jag varit in på kontoret på söndagen och lånat toaletten då jag har egen nyckel och hade vid det tillfället glömt en flaska vin inne på kontoret. På måndagen frågade min chef om jag  glömt nåt på kontoret och då insåg jag vad fan jag gjort. Under onsdagen ringde jag vårdcentralen och bad om Antabus…

Så nu går jag på Antabus och kämpar för att kunna säga nej när folk frågar om jag ska festa. Dock måste jag själv hitta viljan, för i helgen drack jag trots Antabus 4 öl vilket är mitt största misstag på länge. Jag kommer då inte  göra det igen, det kan jag lova. Idag är det måndag och jag mår bra.
Jag kommer fortsätta skriva i denna blogg och nu kommer jag skriva om känslorna för dagen. Nu har ni bakgrunden och nu börjar resan och kampen åter igen...

Lämna gärna kommentarer och sprid denna blogg till dem som kan tycka detta kan vara en resa som dem vill ta del av.

Hej alla bloggläsare!

Detta är en blogg där jag kommer skriva mycket om mitt liv.

Jag tänkte börja med att skriva lite kort om orsaken som fått mig att starta denna blogg och hoppas att på detta sätt kunna hitta fler vägval i mitt liv genom att dela med mig av mina erfarenheter.

Historien om mig börjar när jag var 13 år...

Jag umgicks med folk som var en hel del äldre än mig. Hade varit rätt ensam och hade få vänner. Då blir man glad när man blir medbjuden på fest. En stor dunk 20 liter mäsk kom fram, vi drack och jag tyckte det smakade bra tror jag, för jag drack och drack tills jag somnade.. Minns att jag mådde apa dagen efter, och då drack jag ett glas till och mådde genast bättre.

Efter den dagen drack jag  så fort jag hade tillfälle på helgerna. Min mamma var tillsammans med en man som drack lite för mycket och jag minns att jag klagade på detta faktum då han blev jobbig på fyllan. Som 16 åring snodde jag hemgjort vin av mamma så fort jag kunde och skyllde allt på mannen i huset..

För att göra en historia kort... Mitt drickande blev mer och mer utspritt och var det sommar drack jag så fort morsan var borta. Det hände även att jag satt ensam på mitt rum och drack i smyg.

När jag började på gymnasiet så blev det ännu mer drickande då jag umgicks med folk som drack varje helg. Hamnade på sjukhus för magpumpning, första gången endast 16 år gammal. Vid 18 års ålder hamnade jag för första gången i fyllecell och idag har jag tappat räkningen på hur många gånger jag suttit där. Alkoholen tog större o större plats i mitt liv och minnesluckor blev en vana, jag tyckte dock inte det var nåt konstigt med det.

Vid 20 års ålder fick min mamma nog och bad mig flytta. Hon sa efter ett tag till åt mig att om jag inte sökte hjälp hade jag ingen mamma längre. Jag tog mig till soc o bad om hjälp och var nykter på veckorna under öppenbehandling medan jag på helgerna drack tillsammans med andra som inte var där av egen fri vilja. Jag gick på AA, jag ljög för andra och mig själv att jag var nykter.

Efter nåt år flyttade jag till annan kommun för att gå på nykter folkhögskola och var helt nykter 3 månader. Sen började jag dricka på helger och snart på onsdagar. På sommaren flyttade jag till  en tjejkompis jag lärt känna o då söp jag nästan varje dag hela sommaren. När sommaren var slut flyttade jag till eget och var nykter nån månad sen började allt om igen.

Jag pluggade dock på folkhögskolan hela året ut och jag minns än idag vad en klasskompis som själv var beroende sa åt mig.

"Söker du inte hjälp måste jag anmäla dig. Jag vill inte du ska förstöra ditt liv."

Jag började efter skolan gå öppenbehandling och hade återigen 3 månader nykter, sen tog jag ett återfall och söp till och från. Jag blev utslängd från behandlingen och sökte upp soc igen som gav mig en ny tid på måndagen för ett besök, detta var tisdag. Jag höll mig nykter till fredagen sen tänkte jag "en sista fylla.. sen ska jag skärpa mig". Jag vaknade måndag morgon och skakade, minns jag sa till mig själv att 'aldrig mer.. Nu får det fan vara nog. Jag måste ha hjälp'.. 2 minuter senare drack jag efter att ha hittat alkohol under sängen.

Då fattade jag för första gången att jag var sjuk. Jag sökte upp en tjejkompis som hjälpte mig kontakta soc och följde mig dit. Jag mer eller mindre vädjade och bad.. "gör vad ni vill jag orkar inte mer. Lås in mig kasta nyckeln bara jag får hjälp". Efter nån timme ringde min vän upp mig och sa åt mig att packa. Soc hade ordnat avgiftning...

Jag sökte under den veckan en plats på behandlingshemmet avgiftningen låg på och trodde verkligen jag skulle få den hjälp jag bad om. Men på fredagen kom beskedet. Jag fick avslag. Dem erbjöd mig åter en öppenbehandling. Jag bröt ihop och var livrädd.

Men öppenbehandlingen fick duga jag ville vara nykter och fri. Jag började efter ett tag att jobba med nykterhetsrörelsens barnförbund JUNIS som gav mig styrka och jag trivdes med min nykterhet.. Jag var nykter i 3 år, men tyvär höll sagan inte riktigt till slutet för mig.

Jag började plugga 1 år i göteborg genom nykterhetsrörelsen och sa upp min lägenhet jag hade. Efter skolans slut var jag utan bostad och flyttade till min mormor där jag bodde i 6 månader. Jag träffade under denna tid en tjej på internet och blev mer eller mindre galet kär, jag sökte lyckan genom att söka lägenhet 70 mil ifrån släkt, vänner och rörelsen. Jag fick lägenhet och flyttade, efter ett år utan att ha engagerat mig i rörelsen och mestadels fokuserat på kärleken ville jag testa dricka en öl...

Nu har jag druckit till och från i 3 års tid och det är nu dags att göra nytt försöka att vara nykter och det är detta min blogg kommer handla om.

Jag vill dela med mig av min resa. Vill du vara med på den?